*Jag är medlem på en
internetdejtingsajt. Punkt.
*Jag tycker att det är roligt att dejta killar. Punkt.
*Jag tycker om när killar
tycker att jag är snygg och sexig. Punkt.
Dejtingsajten…
Jag skriver till olika personer och flirtar ibland. Jag tittar på folks
presentationer och bilder och ibland skrattar jag åt dom och ibland känner jag
”åhh, vad fint” eller ”åhh, vad snygg”. När folk frågar mig om ”den där sajten”
så tycker vissa att jag är modig och att det är lite exotiskt (men lyckas
alltid markera att dom aldrig skulle ha något sådant själv) och då tycker jag
att det känns jättekonstigt för det finns massa människor som är med där och
det känns ganska oexotiskt men ganska kul. När andra frågar mig om
”den där sajten” så lägger dom huvudet på sned och frågar om jag verkligen mår
bra av det där och då känner jag ett behov av att försvara mig och ibland
känner jag att jag måste få det att låta som ett skämt eller ett experiment.
Lite som när jag och några vänner var inne på nivå 22 och vi glatt deklarerade
att vi hade varit på studiebesök (tydlig markering om att vi skulle aldrig på
”riktigt” gå dit).
Killarna…
Jag vill bara dejta killar. Jag vill bara vara ihop med killar. Jag vill bara
ha sex med killar. Jag är hetero. Jag är heteronormativ. Jag är heteronormen. Det
skäms jag ofta över. Och jag skäms över att jag skäms över det med. För jag
tycker inte att man behöver skämmas för en sexuell läggning (vilken det än är,
på riktigt) så länge man inte gör illa någon annan. Men jag skäms en gång till,
för det kan väl få vara okej att skämmas lite över att man är heteronormen faktiskt.
Jag var ihop med en kille som jag älskade. En gång var vi på en resa
tillsammans. Då gick vi på turistattraktioner och höll varandra i handen. Där
brukade det finnas väldigt många andra som också verkade vara på resa och vara kille
och tjej och hålla varandra i handen. Ibland nickade den där andra killen till
killen som alltså var ”min” kille och då brukade jag och den där andra tjejen
le mot varandra. Ibland så blundade jag lite snabbt då och höll extrahårt i
killen som var ”min” killes hand och tänkte att man får vara heteronormen
också. Ibland släppte jag killen som var ”min” killes hand och gick två meter
ifrån honom.
När dom tycker att jag är sexig…
Jag är van vid att sida vid sida tänka att det är sorgligt att kvinnor så ofta
blir sexuella objekt för en manlig sexuell blick och att vilja vara ett
sexuellt objekt för en manlig blick. Att jag vill det ibland betyder inte att
jag inte kan ha en egen sexuell blick och objektifiera såväl män som kvinnor i
mitt eget huvud, i mina fantasier. När jag tittar på en underklädesreklam så
kan jag nästan aldrig veta vilken känsla som ska infinna sig av dom två, ilskan
över att ”ska det alltid vara såhär fan fan fan” eller skammen över att ”åhh
det där skulle jag vilja ha”. Jag känner mindre och mindre skam och fan fan
fan. Mer och mer kul och åhh jag vill ha. Att jag har utvecklats åt det hållet,
ett håll som jag skulle säga är ganska sexualliberalt, har inte varit helt lätt
för alla omkring mig och mig själv. Jag har sen jag började läsa om queerteori
klumpigt trevat mig fram och börjat ifrågasätta normer kring incest på min
mosters tjejmiddag och ifrågasatt normer kring prostitution så att vissa i min
närhet har skrikit på mig och jag på dom. Jag försöker förhålla mig till det faktum att jag är en person som vill
prata öppet om sex men ändå kan bli blyg om jag ska göra det med nån. Det har hänt
att jag har sagt till en kille "du får inte säga till någon att jag var
blyg och inte vågade visa mina bröst osådär fast jag ibland badar och solar
topless som ett politiskt statement, LOVA!".
