*Jag är medlem på en
internetdejtingsajt. Punkt.
*Jag tycker att det är roligt att dejta killar. Punkt.
*Jag tycker om när killar tycker att jag är snygg och sexig. Punkt.
*Jag tycker att det är roligt att dejta killar. Punkt.
*Jag tycker om när killar tycker att jag är snygg och sexig. Punkt.
Dejtingsajten…
Jag skriver till olika personer och flirtar ibland. Jag tittar på folks presentationer och bilder och ibland skrattar jag åt dom och ibland känner jag ”åhh, vad fint” eller ”åhh, vad snygg”. När folk frågar mig om ”den där sajten” så tycker vissa att jag är modig och att det är lite exotiskt (men lyckas alltid markera att dom aldrig skulle ha något sådant själv) och då tycker jag att det känns jättekonstigt för det finns massa människor som är med där och det känns ganska oexotiskt men ganska kul. När andra frågar mig om ”den där sajten” så lägger dom huvudet på sned och frågar om jag verkligen mår bra av det där och då känner jag ett behov av att försvara mig och ibland känner jag att jag måste få det att låta som ett skämt eller ett experiment. Lite som när jag och några vänner var inne på nivå 22 och vi glatt deklarerade att vi hade varit på studiebesök (tydlig markering om att vi skulle aldrig på ”riktigt” gå dit).
Jag skriver till olika personer och flirtar ibland. Jag tittar på folks presentationer och bilder och ibland skrattar jag åt dom och ibland känner jag ”åhh, vad fint” eller ”åhh, vad snygg”. När folk frågar mig om ”den där sajten” så tycker vissa att jag är modig och att det är lite exotiskt (men lyckas alltid markera att dom aldrig skulle ha något sådant själv) och då tycker jag att det känns jättekonstigt för det finns massa människor som är med där och det känns ganska oexotiskt men ganska kul. När andra frågar mig om ”den där sajten” så lägger dom huvudet på sned och frågar om jag verkligen mår bra av det där och då känner jag ett behov av att försvara mig och ibland känner jag att jag måste få det att låta som ett skämt eller ett experiment. Lite som när jag och några vänner var inne på nivå 22 och vi glatt deklarerade att vi hade varit på studiebesök (tydlig markering om att vi skulle aldrig på ”riktigt” gå dit).
Killarna…
Jag vill bara dejta killar. Jag vill bara vara ihop med killar. Jag vill bara ha sex med killar. Jag är hetero. Jag är heteronormativ. Jag är heteronormen. Det skäms jag ofta över. Och jag skäms över att jag skäms över det med. För jag tycker inte att man behöver skämmas för en sexuell läggning (vilken det än är, på riktigt) så länge man inte gör illa någon annan. Men jag skäms en gång till, för det kan väl få vara okej att skämmas lite över att man är heteronormen faktiskt. Jag var ihop med en kille som jag älskade. En gång var vi på en resa tillsammans. Då gick vi på turistattraktioner och höll varandra i handen. Där brukade det finnas väldigt många andra som också verkade vara på resa och vara kille och tjej och hålla varandra i handen. Ibland nickade den där andra killen till killen som alltså var ”min” kille och då brukade jag och den där andra tjejen le mot varandra. Ibland så blundade jag lite snabbt då och höll extrahårt i killen som var ”min” killes hand och tänkte att man får vara heteronormen också. Ibland släppte jag killen som var ”min” killes hand och gick två meter ifrån honom.
Jag vill bara dejta killar. Jag vill bara vara ihop med killar. Jag vill bara ha sex med killar. Jag är hetero. Jag är heteronormativ. Jag är heteronormen. Det skäms jag ofta över. Och jag skäms över att jag skäms över det med. För jag tycker inte att man behöver skämmas för en sexuell läggning (vilken det än är, på riktigt) så länge man inte gör illa någon annan. Men jag skäms en gång till, för det kan väl få vara okej att skämmas lite över att man är heteronormen faktiskt. Jag var ihop med en kille som jag älskade. En gång var vi på en resa tillsammans. Då gick vi på turistattraktioner och höll varandra i handen. Där brukade det finnas väldigt många andra som också verkade vara på resa och vara kille och tjej och hålla varandra i handen. Ibland nickade den där andra killen till killen som alltså var ”min” kille och då brukade jag och den där andra tjejen le mot varandra. Ibland så blundade jag lite snabbt då och höll extrahårt i killen som var ”min” killes hand och tänkte att man får vara heteronormen också. Ibland släppte jag killen som var ”min” killes hand och gick två meter ifrån honom.
När dom tycker att jag är sexig…
Jag är van vid att sida vid sida tänka att det är sorgligt att kvinnor så ofta blir sexuella objekt för en manlig sexuell blick och att vilja vara ett sexuellt objekt för en manlig blick. Att jag vill det ibland betyder inte att jag inte kan ha en egen sexuell blick och objektifiera såväl män som kvinnor i mitt eget huvud, i mina fantasier. När jag tittar på en underklädesreklam så kan jag nästan aldrig veta vilken känsla som ska infinna sig av dom två, ilskan över att ”ska det alltid vara såhär fan fan fan” eller skammen över att ”åhh det där skulle jag vilja ha”. Jag känner mindre och mindre skam och fan fan fan. Mer och mer kul och åhh jag vill ha. Att jag har utvecklats åt det hållet, ett håll som jag skulle säga är ganska sexualliberalt, har inte varit helt lätt för alla omkring mig och mig själv. Jag har sen jag började läsa om queerteori klumpigt trevat mig fram och börjat ifrågasätta normer kring incest på min mosters tjejmiddag och ifrågasatt normer kring prostitution så att vissa i min närhet har skrikit på mig och jag på dom. Jag försöker förhålla mig till det faktum att jag är en person som vill prata öppet om sex men ändå kan bli blyg om jag ska göra det med nån. Det har hänt att jag har sagt till en kille "du får inte säga till någon att jag var blyg och inte vågade visa mina bröst osådär fast jag ibland badar och solar topless som ett politiskt statement, LOVA!".
Jag är van vid att sida vid sida tänka att det är sorgligt att kvinnor så ofta blir sexuella objekt för en manlig sexuell blick och att vilja vara ett sexuellt objekt för en manlig blick. Att jag vill det ibland betyder inte att jag inte kan ha en egen sexuell blick och objektifiera såväl män som kvinnor i mitt eget huvud, i mina fantasier. När jag tittar på en underklädesreklam så kan jag nästan aldrig veta vilken känsla som ska infinna sig av dom två, ilskan över att ”ska det alltid vara såhär fan fan fan” eller skammen över att ”åhh det där skulle jag vilja ha”. Jag känner mindre och mindre skam och fan fan fan. Mer och mer kul och åhh jag vill ha. Att jag har utvecklats åt det hållet, ett håll som jag skulle säga är ganska sexualliberalt, har inte varit helt lätt för alla omkring mig och mig själv. Jag har sen jag började läsa om queerteori klumpigt trevat mig fram och börjat ifrågasätta normer kring incest på min mosters tjejmiddag och ifrågasatt normer kring prostitution så att vissa i min närhet har skrikit på mig och jag på dom. Jag försöker förhålla mig till det faktum att jag är en person som vill prata öppet om sex men ändå kan bli blyg om jag ska göra det med nån. Det har hänt att jag har sagt till en kille "du får inte säga till någon att jag var blyg och inte vågade visa mina bröst osådär fast jag ibland badar och solar topless som ett politiskt statement, LOVA!".
Hej!
SvaraRaderaVäldigt kul och intressant med bloggen, ser fram emot att läsa dina tankar och reflektioner.
Jag tror att man genom reflektion och analys över och av de normer och värderingar som finns i samhället samt även hos sig själv kan utmana dessa. Jag tycker även att det är viktigt att lyfta fram de risker som gör analysen enkelsidig när en endast utgår från den kontext en själv befinner sig i. Tänker lite såhär: om jag analyserar och försöker utmana de normer och värderingar som finns inom en kontext, är det lätt att man ”glömmer bort”, eller inte på samma sätt kritiskt granskar de värderingar och normer som finns inom de andra kontexterna. Typ: i den kontexten jag befinner mig i är det utmanande och normbrytande att inte känna nej inte igen - en reklam som objektifierar och sexualiserar kvinnokroppen. I min kontext är normen att det är ”skämmigt eller förkastligt” att inte utmana tanken om att en som kvinna är ett sexuellt objekt. Att i den kontexten erkänna att en gillar att känna sig sexig bryter mot de värderingar och normer som finns.
Däremot i andra kontexter, tillexempel samhället i stort upplever jag att normen att en som kvinna snarare skall ”embracea” sin kvinnlighet och känslan av att en som kvinna skall vara snygg och sexig. I den kontexten utmanar det inte på samma sätt att tycka att underklädesreklam är fin och att en också vill känna sig fin, sexig etc. för det är den normen och de värderingar som råder.
Det som är utmanande, liberalt och frisläppt i en kontext kan i en annan kontext eller i ett vara raka motsatsen dvs mer konservativt och befästa de rådande föreställningarna.
Men självklart tycker jag det är av yttersta vikt att man analyserar och reflekterar över de normer och värderingar som finns i alla olika kontexter en som människa är del av. Då de enligt mig låser fast en i olika föreställningsmönster om hur man som människa, kvinna, man barn etc ska vara, känna och leva.
Bara en liten tanke som jag fick när jag läste, och än en gång - det ska bli väldigt spännande att läsa vidare.
//
Amanda
Åhh vad duktig du är som skriver en. Jag glömmer alltid bort mig med det, men får alltid ett gott intryck när andra gör det! Också så himla kul med en lång och bra kommentar!
SvaraRaderaJag håller verkligen med dig om det du skriver, att vad som i en kontext är normbrytande kan i en annan istället befästa normer. Jag tror att jag, i min kontext, ofta dock blir besviken på just normkritiken i den egna kontexten som alltid tycks trängas undan till förmån för just "samhället i stort"s normer. Inte för att "samhället i stort" inte är viktigt att ifrågasätta, normkritisera och analysera men för att jag ofta kan uppleva att jag och de i min kontext (en kontext som jag misstänker att vi lite gran delar:)) kan vara så himla duktiga på att analysera normer i stort, men ofta efter vad jag uppfattar som en färdig mall. Som att kvinnor i sexiga underkläder blir objekt, att heterosexuella alltid premieras av sin sexualitet, att män alltid premieras av sitt kön osv. Jag efterlyser mer normkritiska analyser i min/vår kontext, nämligen de feministiskt medvetna och mestadels övre medelklasstjejer som är intresserade av genusfrågor.
Hurra för normkritik och låt oss snälla kritisera våra egna normer och ha respekt för att lika svårt som en homosexuell tjej kan ha det med normer i "samhället i stort" kan den ensamme, medelålders, vita, heterosexuella mannen i mitt genusklassrum ha.
Eller för den delen tjejen som rör sig i feministiska kretsar men som tycker om att vara undergiven en manlig partner i sexuella sammanhang eller killen som råkade börja gråta på gympalektionen och får blickar av killarna i klassen eller tjejen som inte rakat benen och befinner sig en kontext där alla tjejer rakar benen eller den heterosexuella killen som är feminist och inte vågar berätta för sina feministkompisar att han drömmer om att gifta sig.
SvaraRaderaDu skriver så bra Miriam!
SvaraRaderaHej Miriam! Vilken trevlig blogg! Jag är själv så himelens trött på allt så förutsägbart analyserande kring normer efter, som du säger, färdiga mallar. Detta har gjort att jag helt tagit avstånd från normkritiska diskussioner (då folk allt för sällan kritiserar sina egna normer). Genom att i stort sätt sluta att över huvud taget tänka kring normer Känner jag mig fri och jag skulle också nästan vela säga lite mer normfri och det är så himla skönt att i hög grad slippa hålla sig till fasta ramar, om du förstår vad jag menar. Men, vad jag ville komma till: mycket trevliga tankar och jag blir plötsligt mer sugen på och mottaglig för att tänka kring normkritik! Nu ska jag bara börja tänka ut vilka normer som finns i Mitt eget kontext...
SvaraRadera