är lite ilsken idag...

Häromdagen köpte jag en stång. En sån stång som du skulle tänka att det var en strippstång. Jag ska dansa på den. I mitt rum. I hot pants. Vissa skulle säkert tycka att det var sexigt. Det stör mig inte. 

Jag dansar poledance. Amanda Todd visade sina bröst i cam. Det är två olika saker men det är två saker som folk tycker en himla massa saker om. Jag, Todd och massa andra tjejer får först positiva reaktioner på att vi är fina och sen får vi massa negativa reaktioner och DET ÄR slut-shaming och inget annat. Det finns människor som kommer bli sur på dig om du vill göra dig sexig och om du inte vill det med. Är det inte därför alla som vill och inte vill vara sexiga ska gå ihop och skrika FUCK YOU tillsammans?! För det är inte tjejen som har urringad tröja som får den pryda, duktiga tjejen att må dåligt egentligen. Eller den pryda, duktiga tjejen som får tjejen som vill ha urringat att må dåligt. 

Är trött på att människor tar sig friheten att tycka att jag är för osexig eller för sexig. Tycker att alla förutom jag ska strunta i det och istället krama mig och säga att jag ska välja själv och sen ska jag krama dig tillbaka och säga att du är bra för att du väljer själv även om du kanske valde tvärtemot vad jag valde. Och om jag tycker att du väljer att göra/ha på dig något fult så tycker jag att jag kan svälja det eller erkänna att det är jag, det är jag som tycker att din tröja är ful, den är inte moraliskt förkastlig, den är bara ful. Då kommer jag kanske skämmas för jag kommer kanske känna mig elak. Men det kanske är OK, för det kanske jag faktiskt är då.

Amanda Todd

 

Amanda Todds video.

Apropå inlägget om slut-shaming så kommer här två länkar för den som vill läsa mer

... dels en länk som Lisa i ett kommentarsfält tipsar om, för den som vill läsa mer om slut-shaming på bloggen genusfolket:
http://www.genusfolket.se/samhalle/patriarkatets-vidrigaste-ansikte/
... och dels en länk till samma inlägg som jag publicerade här, som också blev ett gästboksinlägg på intersektionen (en blogg som jag för övrigt kan rekomendera) där man kan läsa ett annat kommentarsfält om man tycker att det är kul. Här är detta: http://intersektionen.blogspot.se/2012/11/nar-blev-feminism-samma-sak-som-slut_13.html

Vill för övrigt säga att det är så kul med de kommentarer som skrevs och att dom är så bra och roliga att läsa. Vill man ge sig in i diskussionen är det aldrig för sent. Detta verkar väcka starka känslor.

att sparka uppåt, enligt spelets regler?

Jag pluggar genusvetenskap. Inom fältet upplever sig många, även högst närvarande personer, ofta exkluderade och otillräckliga. När det t.ex. skrivs uppsatser om hur paradoxalt det är med tjejer som sminkar sig och vill vara sexiga för killar samtidigt som de vill ha makt kanske det inte är så konstigt. Eller när föreställningar hälsar publiken med "hej alla flator och bi-personer". Precis som många känt sig exkluderade på grund av icke-vithet, tillhörandet av en icke västerländsk kontext eller av avvikande från heteronorm etc. blir detta ett sorts avståndstagande från en viss typ av erfarenheter (och "personligheter"?).

Hur ska vi hantera (den upplevda?) skillnaden, om att det är okej att exkludera en viss grupp men inte en annan (privilegierade men inte icke-privilegierade)? Det är inte konstigt att det finns ett behov och en taktik i att slå tillbaka. En sparkar inte neråt utan uppåt, helt enligt spelets alla regler?
Men om en upplever att en sparkar uppåt så måste en fundera på vad som är uppåt. Om uppåt är tjejer som sminkar sig och gör sig sexiga för killar tänker en att en sparkar uppåt på en ordning där det ses som ett respektabelt sätt att ordna sig, kopplat till heteronormativitet? Om uppåt är att exkludera icke-homosexuella personer så är det också en upphöjd heteronorm en vill sparka på?

Men vilka blir de sparkade? I det första fallet blir det tjejer som uppfattas som heterosexuella och har en viss preferens vad gäller estetik (och perfomativitet?). I det andra fallet är det förutom heterosexuella kanske till exempel asexuella och människor som inte vill kategorisera sin sexuella läggning.

Kort sagt; är uppåt alltid uppåt? Vad finns för politiska fördelar att vinna och vad kan det finnas för synliga och osynliga aspekter som skakar på ordningen uppåt och neråt om jag sparkar på t.ex. en vit, heterosexuell medelklassman eller en annan representant eller symbol som vi upplever stå för en privilegierad ställning?

(OBS att detta inlägg är skrivet i ett ryck av frustration efter upplevt hårt klimat i normkritiskt sammanhang)

"När blev feminism samma sak som slut-shaming?"

Det har varit halloween precis. Varje år på halloween de senaste åren har jag gått på maskerad och funderat över vad jag ska klä ut mig till. Vad man får och inte får klä ut sig till känns det som att många har åsikter om, t.ex. dem i videon här ovanför. För mig har det alltid varit en självklarhet att man inte klär ut sig till sexy nurse och det tycks råda en stark konsensus om att det helt enkelt är fel att göra det i min krets och i många andras. Eftersom jag aldrig tidigare har känt ett behov av att klä ut mig till sexy nurse har jag inte reflekterat särskilt mycket över det och glatt skrattat med åt de stackare som gör det.

Men vad är det för fel med sexy nurse eller sexy schoolgirl egentligen? Många pratar mycket om amerikanska tjejer som tar tillfället i akt att bara klä sig porrigt och objektifierande på halloween och hela sexy nurse-grejen. Samtidigt är det så märkligt för det sammanfaller så ofta att uppenbart snyggt och sexigt utklädda tjejer pratar om problemet med sexy nurse och sexiga tjejer!?!? Är det inte lite obehagligt att det gör så stor skillnad om man gör sig sexig på ett smakfullt och arty sätt? Och varför är det så mycket mer okej att klä sig american apparel-sexigt än sexy nurse-sexigt? Varför får jag gå på fest i jättesexiga stay-ups och strumpebandshållare tillsammans med min svarta, fladdrande hipster-kappa från det "rätta" märket när jag inte skulle bli välkomnad i en sexy nurse-utklädnad på halloween? Och vad händer om vi tittar på frågan med ett klass-perspektiv? Apropå på klassperspektiv kan vi också notera, i videon här ovan, att ungefär 1:50 minuter in i filmen kommer en man som ska föreställa modegurun Tim Gunn och säger bland annat "But if you’re dressed like a working girl, you’re not making it work".
Som en av mina vänner uttryckte det "när blev feminism samma sak som slut-shaming?"
(dock inte som ett argument för att man inte ska vara feminist, utan snarare som en idé om att sluta slutshamea!).

Jag är inte alls helt oförstående för tankar om problem med sexuell objektifiering av kvinnor. Jag tänker också på det. Och jag tycker också att det är hemskt och fel om kvinnor alltid framställs som sexuella objekt. Men jag tycker ändå att det måste vara ett fritt val att individer ska kunna välja en objektsroll ibland för att det är kul, såväl kvinnor som män, om de vill det. Och annars givetvis ha friheten att låta bli. Jag förstår dock att man kan tycka att det i nuläget är synd att bygga vidare på sådana normer, och att det kanske därför finns en viss problematik med tjejer som aktivt väljer sexighet för att det underblåser en norm. Men varför är det i så fall mer okej att vara sexig (och kanske därför ett objekt om man nu tycker att det måste sammanfalla) på ett smakfullt sätt i så fall?

Skriv gärna vad ni tycker i kommentarsfältet för det är verkligen spännande!