fortsättning...

En grupp som finns på facebook heter "[Controversial Humour] It's NOT rape, simply free sex".
Det är sådana grupper som jag menar att vi kan göra något åt. Det kan kännas svårt, t.ex. med tanke på att det lätt blir som när jag kommenterade på denna grupps sida:
"I have also reported to facebook. This is not OK!"
Fick jag dessa svar från gruppen:
"We thank you for your tears, Miriam. :)" och "I'm gonna like Miriams reporting comment. Just another report to add to the list. We get many a day an still nothing happens an page still here."

Detta stämmer säkerligen då facebook verkar ha väldigt märkliga tankar gällande vilka grupper som är okej och vilka som inte är det. Jag tänker t.ex. på exemplet om amningsgrupper som tagits bort då de anses vara pornografiska osv. Men efter att ha kollat runt har jag hittat andra grupper som gör liknande saker som det jag tänker att gruppen jag startade kan göra. Dessa har lyckats få bort sidor och bara ATT saker ständigt rapporteras är bättre än att det inte gör det. Det handlar inte om att inskränka yttrandefrihet, vissa saker som jag tycker är vidrigt osympatiska tycker jag har en självklart plats på facebook i och med det att jag är för yttrandefrihet. Men det innebär inte att det ska stå oemotsagt. Det ska få stå och sen ska vi som inte accepterar dessa uttalanden gå emot. Det är så jag tänker. 

Dessutom är det väl ändå skönt att göra något lite mer konkret i tider då vi har SD i riksdagen med massa sympatisörer och då feministhat blommar i medier!? Det tycker jag i alla fall. Vill känna att jag är med och gör något. Även om det handlar om några musklick på en dator.

FBCivilkurage tillsammmans

Igårkväll såg jag en rasistisk status på facebook (något jag tycker händer obehagligt ofta) och kände att jag behövde göra något konkret. Jag gjorde då en grupp som jag tycker behövs. Gå med i den om ni också tror att ni kan ha användning av den!

"Tanken med denna grupp är att göra motstånd mot otrevligheter som t.ex. rasism och sexism på facebook. När vi ser statusar och liknande som vi anser vara oacceptabla länkar vi dem här så kan vi vara flera som säger ifrån.

Ibland när vi ser texter som känns obehagliga som vi vill ta avstånd från så kan det kännas svårt att veta hur, kanske vill vi inte gå in på en lång diskussion i ett kommentarsfält. Då tycker jag dock att det kan gå bra att bara skriva något kort som "detta tycker inte jag är acceptabelt" eller "inte okej!". Om vi kan stötta varandra när vi kanske är flera som håller med, så kan flera gå in och skriva samma kommentar eller backa upp, på samma status. Det är lättare att inte vara ensam! På så sätt kan vi gemensamt ta motstånd mot otrevligheter som rasism och sexism, som åtminstone jag tycker florerar obehagligt mycket på facebook.

Sprid gärna så hjälps vi åt att göra något!"

Här är länken: http://www.facebook.com/pages/FBCivilkurage-tillsammans/509798539054838

 

8 december

Länk till en julkalender:
http://tabita.se/2012/12/08/brev-miram-bratt/

ett gammalt inlägg

Jag tänkte bara omblogga ett sorgligt inlägg från en nittonåring (jag) som precis läst maken av gun-britt sundström. Voilà:

Jag är 19 år. Och förväntas leva ett liv framöver som kvinna.
Förväntas vara en kvinna och en människa som kämpar mot ojämställdhet och könsroller.
Och jag är så rädd för att inte klara det.
Egentligen har jag det väldigt bra. Fick ett heltidsjobb efter gymnasiet där jag visserligen inte behandlas så bra (förutom av några) men i alla fall känner mig stimulerad. I alla fall ett tag till. Jag har en pojkvän som jag älskar och som älskar mig och som också delar mina värderingar och tillsammans med mig vill försöka att göra det rätt. Fast det är svårt.

Men den senaste veckan har den där gnagande känslan av att jag alltid kommer vara en kvinna inte försvunnit en minut. Ibland mår jag illa för jag älskar honom så mycket. Jag är rädd att om han till slut blir mer en man för mig än min bästa vän så kommer jag stå kvar ändå. Aldrig kunna svika honom. Även om han sviker mig.

Jag är rädd för att min sexualitet inte är lika smart och jämställd som jag. Och lika rädd för att den kommer försvinna för att jag utsätter den för så stor press. Snälla sexualitet kan du inte bli lite mer genus. Snälla låt mig inte igen sätta på mig sexiga underkläder och påpeka att det såklart bara är ironiskt och ett skämt innan vi har jättebra sex. Snälla låt oss inte ligga efteråt fyllda av tillfredställelse och skuld över att vi båda tyckte att det var sexigt.

Jag är rädd för att jag kommer sluta orka sätta press på mig själv och på min sexualitet så att jag blir en hemsk människa. Och jag är rädd för att jag kommer vara olycklig resten av livet för att jag sätter så stor press på mig själv att jag till slut går runt med ångestklump i magen jämt, jämt, jämt.

Det löjliga är att jag och vi är bättre än så många andra men att jag alltid tänker att om jag slappnar av för en sekund kommer jag bli bara en kvinna och han bara en man. Och vad händer om jag orkar fortsätta och aldrig slappnar av och accepterar skitiga könsroller och farliga fällor i förhållandet, men HAN tröttnar och inte orkar vara med mig. Och vad händer om jag väljer att släppa mina principer för att få vara med den jag älskar. Och vad händer om jag förlorar den jag älskar för att få hålla på mina principer.