Jag läste i Queersverige (av Don Kulick) kapitlet om lesbiska föräldrar. Vi pratade om det på vårt senaste seminarium i skolan. Kapitlet handlar om en jämförelse mellan svenska och irländska lesbiska kvinnor som fått barn genom spermadonation. Det som framkommer, förutom massa annat, är att de svenska generellt ville att deras donator skulle vara delaktig och i princip ha en föräldraroll trots rollen som donator. Detta var generellt de irländska inte alls intresserade av. Men det vi nu kommer till är motiveringen till vilken donator de vill ha och varför. De flesta var överens om att dom ville ha en homosexuell man som inte skulle överföra en klassisk manlig roll till barnet då detta inte skulle vara bra för barnet.
Samtidigt var anledningen till en önskan om donatorns aktiva roll i barnets liv att barnet behöver en manlig förebild.
Jag undrar vad det manliga i den manliga förebilden är!
Vad är den manliga essensen i sig om man inte går med på en färdigpaketerad mansroll? Är det konkret den biologiskt manliga kroppen som man vill att barnet ska få möjlighet att se? För övrigt tänker jag dessutom att stereotypen homosexuell man kan vara tung precis som stereotypen machoman men här känner jag att jag är ute på tunn is och håller i mig lite.
Hej.
P.S. Det vore ju väldigt roligt om man vill skriva vad man själv tänker och tycker i kommentarsfältet:)
P.S.2. Tips: Tycker för övrigt att det finns himla massa roliga genustexter i antologin Queersverige om man är intresserad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar