att sparka uppåt, enligt spelets regler?

Jag pluggar genusvetenskap. Inom fältet upplever sig många, även högst närvarande personer, ofta exkluderade och otillräckliga. När det t.ex. skrivs uppsatser om hur paradoxalt det är med tjejer som sminkar sig och vill vara sexiga för killar samtidigt som de vill ha makt kanske det inte är så konstigt. Eller när föreställningar hälsar publiken med "hej alla flator och bi-personer". Precis som många känt sig exkluderade på grund av icke-vithet, tillhörandet av en icke västerländsk kontext eller av avvikande från heteronorm etc. blir detta ett sorts avståndstagande från en viss typ av erfarenheter (och "personligheter"?).

Hur ska vi hantera (den upplevda?) skillnaden, om att det är okej att exkludera en viss grupp men inte en annan (privilegierade men inte icke-privilegierade)? Det är inte konstigt att det finns ett behov och en taktik i att slå tillbaka. En sparkar inte neråt utan uppåt, helt enligt spelets alla regler?
Men om en upplever att en sparkar uppåt så måste en fundera på vad som är uppåt. Om uppåt är tjejer som sminkar sig och gör sig sexiga för killar tänker en att en sparkar uppåt på en ordning där det ses som ett respektabelt sätt att ordna sig, kopplat till heteronormativitet? Om uppåt är att exkludera icke-homosexuella personer så är det också en upphöjd heteronorm en vill sparka på?

Men vilka blir de sparkade? I det första fallet blir det tjejer som uppfattas som heterosexuella och har en viss preferens vad gäller estetik (och perfomativitet?). I det andra fallet är det förutom heterosexuella kanske till exempel asexuella och människor som inte vill kategorisera sin sexuella läggning.

Kort sagt; är uppåt alltid uppåt? Vad finns för politiska fördelar att vinna och vad kan det finnas för synliga och osynliga aspekter som skakar på ordningen uppåt och neråt om jag sparkar på t.ex. en vit, heterosexuell medelklassman eller en annan representant eller symbol som vi upplever stå för en privilegierad ställning?

(OBS att detta inlägg är skrivet i ett ryck av frustration efter upplevt hårt klimat i normkritiskt sammanhang)